"Dom där 3 orden behövde jag inte höra, då skulle allt vara bra nu...."

Alla orden flyger omkring mig och stör mig med obehagliga tankar, minnen som gör att man släpper en tår varje gång jag tänker på dom. Jag blundar och ser allt framför mig, jag ser världens lyckligaste flicka framför mig,hon skrattar och är glad och hon älskar livet, sen efter en stund så inser jag att det var jag för inte så länge sedan, det var innan allt blev knas, när allt blev upponer, någonting som förändrade mig helt.

Alla känslorna samlas och kommer samtidigt, jag går in och hämtar mina hörlurar och sätter på mig jackan och skorna och tar en promenad. Sätter i hörlurarna och lyssnar på orden som spelas i dom, det påminner genast om vad som hänt mig, känner hur en tår lätt falla ner från kinden, en till, en till, och sedan......en till.

jag börjar gå snabbare och snabbare tills jag märker att jag försöker fly från mig själv, det var omöjligt.

Jag sätter mig vid en gunga och försöker tänka på någonting annat, det går inte, musiken gjorde det inte lättade att få mig att tänka på annat. Önska att man kunde radera minnen från hjärnan, skulle vara mycke lättade då. Jag börjar att ta mig påvag hem igen, den svarta mascaran har runnit ner från mina kinder, försöker få bort det värsta så att mamma inte skulle märka nå, jag klarade mig hem utan att hon märkte nå, men plötsligt hände nånting konstigt  som att alla mina minnen visades i min hjärna och då var det försent att gå därifrån, hon hade redan märkt vad som stod på.....♥