sitter min säng och lyssnar på musik som får mig att rysa. Jag tänker på hur mycket saker jag verkligen saknar som jag inte har.  Så mycket som jag har haft som bara har försvunnit, så mycket som jag bara önskar att jag hade och klarade av men vet att jag inte kan eller orkar det. Det ända som håller mig uppe just nu är min pojkvänn, familjen och några få vänner som förstår mig. Eller jag vet inte änns om dom riktigt förstår, det gör jag knappt själv. Allt jag vill är att komma härifrån, flytta långt bort, bara glömma allt som trycker ner mig, börja om på nytt, slippa få dom där blickarna, byta klass, få nya vänner, allt det där som jag inte riktigt har nu.